Skip to main content

1849SantessonC

 

Fragment from the book Santesson C. Om höftleden och ledbrosken uti anatomiskt, pathologiskt och chirurgiskt hänseende, jemte en kritisk öfversigt öfver några bland inflammations-lärans vigtigaste punkter (1849). The author reviews the anatomy, role and development of the of the ligamentum capitis femoris (LCF). The text is prepared for machine translation using a service built into the blog from Google.


Quote pp. 30-36.

Ligamentum prismaticum är först beskrifvet af VESALIUS. Det har oriktigt och sannolikt endast till följe af en felaktig undersökning fått den ännu gängse benämningen: lig. teres. s. rotundum. Fullständigt prepareradt visar det sig hafva en triangulär form, hvarföre ock ligament-lärans utmärktaste bearbetare, WEITBRECHT, med afseende på fibrernes koniska anordning i detsamma kallade det ligamentum prismaticum, som dock ännu ej förmått uttränga den gamla, och derföre häfdvunna, ehuru falska benämningen. Denna triangel har sin spets uti fovea capitis femoris och basen uti sinus acetabuli, med en genom excisura pubo- ischiadica utlöpande fortsättning. Ligamentets längd hos en fullväxt person varierar från 1-1,5 tum, och dess styrka är så betydlig, att man vid luxationer ofta ser det förr ryckas från sitt fäste vid caput femoris, än afslitas i sin continuitet. Det består af starka senfibrer, som alla utgå från det ofvannämnda stället på ledhufvudet och derifrån sprida sig divergerande inåt och nedåt mot botten af acetabulum och excisura pubo- ischiadica. Sedan ligamentet hunuit denna utskärning, följer en del af dess fibrer de båda sulci, som finnas innanför hvartdera cornu af superficies lunata och fäster sig på den gropiga ytan ulanför deras convexa rand, medan den öfriga delen öf vergår ut och förenar sig med det medlersta lagret. af lig. acetabuli transversum. Dessa vidfästningspunkter utanför båda cornua och på ligamentet mellan dem äro de enda normala och constanta. Man har uppgifvit ännu ett insertionsställe i botten af sinus acetabuli och dess öfre rand, till hvilken en eller flera fasciklar skulle i horizontel riktning afgå från caput. Utom det, att dessa endast undantagsvis finnas, och då äro ganska underordnade så i afseende på styrka som mängd , så skulle dessutom en sådan anordning vara i högsta grad hindrande för lårhufvudets rörelser, och göra adductionen af femur nästan omöjlig. Redan för flera år sedan visade Prof. A. RETZIUS (*Svenska Läkare- Sällskapets årsberättelse för år 1832, pag. 9.) , att de fållor och bandartade förlängningar, som man vid exarticulation i höftleden finner mellan caput och öfre delen af sinus acetabuli, icke tillhöra lig. prismaticum, aldenstund de ej innehålla några, med detta sammanhängande , tendinosa trådar, utan äro endast duplicaturer utaf synovialhinnan, som innehålla fett och bindväf samt uppkomma derigenom, att nämnda membran från lårhufvudets ligament öfvergår på den mjuka och eftergifvande, mest af fett bestående, utfyllningen i sinus för att bekläda dess fria yta. Denna fyllning tjenar att under sådana rörelser, vid hvilka lig. prismaticum slappas, isynnerhet vid stark abduction och flexion, upptaga och mot tryck skydda detta ligament.

Bröderne WILHELM och EDUARD WEBER (1836, p. 143) haf va först visat, att vid upprätt ställning och bäcke nets normala lutning lig. prismaticum har en ver tikal riktning. Af denna riktiga observation upp kom dock sedermera den oriktiga åsigten, att dessa båda ligamenter voro de, som egentligen uppburo hela den öfre kroppens tyngd, hvilken medelst dem var så att säga upphängd på capita af lårbenen un gefär som en vagnskorg på sina bär remmar. Detta är ej fallet, ty stödjepunkten eller rättare bärningsytan för kroppen är och förblifver inom acetabulum alltid den del af superficies lunata, som faller in med det mot den yta, på hvilken personen befinner sig, verti cala planet, hurudan ställningen eller rörelsen än må vara. Vore det förra händelsen, huru då för klara den uppräta ställningen och säkra gången hos personer som man efter döden funnit hafva haft dessa ligamenter ytterst svaga och föga utvecklade, eller ock der de rent af saknats, till följe antingen af ett ursprungligt bildningsfel eller en sjukdomsprocess i leden. Öfverhufvud synes, som redan CRUVEILHIER anmärkt, detta ligament variera mycket, såväl till sin yttre insertion, som till sin tjocklek och styrka. Ån fäster det sig endast vid ett af de båda cornua ; än består det blott af några ligamentösa fibrer, gömda i duplicaturer af synovialmembranen ; än tyckes det ej utgöras af annat , än några fällor af denna hinna, som vid en ganska lindrig dragning afslitas , och sluteligen är det ej så aldeles sällsynt , att det helt och hållet fattas. Annat blir förhållandet vid de congenitala luxationerna i höftleden, vid hvilka lig. prismaticum endast sällan saknas. Här kan nemligen i de fall, då ännu ingen secundär ledskål blifvit bildad på utsidan af os ilium, det vid gående upp- och nedglidande hnfvudet komma att i väsendtlig mån uppbära kroppen medelst dessa , här i frågavarande ligamenter. Också finner man dem i dylika fall ovanligt starka och förlängda. HUTTON, chirurg vid Richmond Hospital i Dublin, omtalar ett fall af congenital luxation, der lig. prismaticum hade 4 tums längd och tjockleken af achilles-senan. Denna omständighet är i hög grad missgynnande för de orthopediska repositionsförsök, hvilka på sednare tider blifvit gjorda, aldenstund det långa och tjocka ligamentet icke mera kan samtidigt med ledhufvudet upptagas af acetabulum, isynnerhet som ledpannan hos dessa subjecter alltid är ofullständigt utbildad , hvarigenom sålunda ligamentet som en främmande kropp kommer att ligga inklämdt mellan ledytorna, och kanske utanför desamma, samt hindra deras omedelbara contact.

Man har äfven påstått, att ligamentum prismaticum förer nutritionskärl till caput femoris, i hvars spongiösa substans de skulle fortsätta och utbreda sig, och att detta isynnerhet skulle vara händelsen innan ännu förbeningsprocessen i detta parti blifvit afslutad . HYRTL har visat, att sådant ej är förhållandet, utan att de blodkärl, som ingå i ligamentet, vid dess insertion à caput slingformigt böja sig om och gå tillbaka. De grenar af arteria acetabuli , ligamentet innehåller, synas nemligen bestämda för dess egen nutrition och den omklädande synovialmembranen. Den rika kärlutveckling i det inre af lårhufvudets brosk, som föregår och åtföljer dess ossification, kan man tydligen se utgå ej från ligamentet, utan från collum femoris, såväl dess periostium som inre spongiösa och kärlrika substans. Efter luxationer finner man dessutom ledhufvudet länge efteråt bibehålla, mindre sin form , än sin massa, hvilket ej skulle vara fallet, om lig. prismaticum ensamt eller i någon väsendtlig mån tillförde det sin näring, då detta vid alla completta luxationer är afslitet. Också är dess förekommande hos däggdjuren ingen allmän regel. Den åsigten , att lig. prism. skulle tjena till ledhufvudets qvarhållande i ledskålen, visar en blick på dess insertionspunkter och dessas förhållande till hvarandra tydligen vara origtig , och på cadaver kan man lätt visa , burusom ligamentet medgifver hufvudets utträdande mot randen af acetabulum, och till och med stundom dess ställande på kant i riktningen framåt och nedåt, utan att derföre skadas till sin continuitet. Sin egentliga betydelse har det utan tvifvel såsom en regulator för lårets adduction, hvilken den vid full extension af extremiteten endast medgifver så pass , att knäens insidor beröra hvarandra , men ej kunna hårdt pressas tillsammans och ännn mindre vicka öfver eller förbi hvarandra - en omständighet af största vigt för jemnvigten och säkerheten i den upprätta ställningen. Härvid verkar det sålunda gemensamt med ligamentum ileo-femorale (lig. superius WEBER) , hvilket bestämmer gränsen för lårbenets extension. Om man i fullt rak ställning närmar benen hvarandra, så erfar man, huru insidan af det ena låret lätt kan bringas i beröring med insidan af det andra, utan att de dock kunna tryckas hårdare mot hvarandra. Detta blir först möjligt genom flexion af höftleden, och i samma mån denna ökas, i samma mån vidgas ock gränsen för lårens adduction, så att de kunna läggas i kors öfver hvarandra, stundom till den grad , att man bland jonglörer och personer, som genom fortsatt öfning vunnit en större utsträckning för rörelserna i denna och flera ledgångar, finner sådane, som, stående upprätt på ett ben, kunna utan svårighet föra den andra foten öfver axeln upp till örat på motsatta sidan. Den högsta grad af utsträckning och verklig spänning visar lig. prismaticum vid den starkast möjliga flexion mot underlifvet med liktidig adduction. Härvid kommer dess insertionspunkt på caput femoris att hårdt stämmas mot undre delen och bakre randen af sinus acetabuli och superficies lunata. Nu gifves det en period af lifvet , under hvilken denna position (stark flexion och adduction) är den normala och allmännast förekommande , och detta inträffar just samtidigt med en högst ofullkomlig utveckling af acetabulum, så att den endast ofullständigt kan omfatta lårhufvudet. Detta är nemligen under intrauterine lifvet. Hos ett foster under sednare hälften af hafvandeskapet, äfvensom hos det nyfödda barnet och under den närmaste tiden derefter står, i ofvannämnda läge, fossa capitis femoris och motsvarande ända af ligamentet mot bakre randen af labrum cartilagineum. Under dessa förhållanden var det isynnerhet af vigt att på något sätt trygga ledhufvudet från utskjutning utur ledskålen, hvars väggar ännu vid denna tid äro så flacka och erbjudande föga stöd för det påträngande caput femoris. Denna function synes i främsta rummet tillkomma lig. prismaticum, och BARKOW, som först fästat uppmärksamheten härpå, anser också detsamma vara af hufvudsakligen foetal betydelse, såsom under denna period hindrande lårhufvudets dislocation vid för en dylik särdeles gynnande omständigheter. Härför talar dessutom utvecklingen af detta ligament. Det finnes nemligen mycket tidigt hos foster; är hos dessa och nyfödda , äfvensom under tiden, innan ledpannan ännu hunnit sin fulla utbildning, i proportion vida starkare, än hos fullväxta personer. Hos ett 4 månaders foster utgör bredden öfver midten af lig. prismaticum ungefär hälften af lårhufvudets diameter, bos en fullväxt deremot i medeltal knappast en femtedel, och ganska ofta ser man, som ofvan anmärkts, detsamma reduceradt än ytterligare, stundom till en sträng af endast några liniers bredd, tills det slutligen här och der alldeles saknas. Denna tidiga och betydliga utveckling af ifrågavarande ligament kan svårligen hafva något annat ändamål, än att under denna period fixera ledhufvudet på sin rätta plats. Det visar sig ock hos foster och nyfödda mindre sträckbart , än sedermera blir fallet, och synes äfven starkare fästadt till convexa randen af ledskålsbrosken vid excisura pubo-ischiadica.


Quote p. 39.

Under normala förhållanden är lig. ileo-femorale en regulator för lårets extension och adduction , i sistnämnda afseende samverkande med det ofvanför beskrifna lig. prismaticum. Vid upprätt ställning och paralellt stående fötter befinner det sig i maximum af spänning. Häraf ock omöjligheten att i denna position höja bäckenet eller låret tillbaka, och detta ligament utgör sålunda det hufvudsakligaste vilkoret för säkerheten af en sådan ställning, derigenom att det vid fixerade ben hindrar den tyngre och vid flerfaldiga rörelser bakom jemnvigtsplanet liggande delen af kroppen att falla bakut.



External links

Santesson C. Om höftleden och ledbrosken uti anatomiskt, pathologiskt och chirurgiskt hänseende, jemte en kritisk öfversigt öfver några bland inflammations-lärans vigtigaste punkter. Stockholm: P.A. Norstedt & Soner, 1849. [books.google]

Authors & Affiliations

Carl Gustaf Santesson (1819-1886) Swedish physician and professor. [wikipedia.org]

Carl Gustaf Santesson (1889)
Author Wilhelmina Lagerholm;
 original in the  wikimedia.org collection
(CC0 – Public Domain, no changes)


Keywords

ligamentum capitis femoris, ligamentum teres, ligament of head of femur, anatomy, function, synonym, role

                                                                                                                  

NB! Fair practice / use: copied for the purposes of criticism, review, comment, research and private study in accordance with Copyright Laws of the US: 17 U.S.C. §107; Copyright Law of the EU: Dir. 2001/29/EC, art.5/3a,d; Copyright Law of the RU: ГК РФ ст.1274/1.1-2,7


BLOG CONTENT 

MORPHOLOGY AND TOPOGRAPHY

Comments

Popular posts from this blog

Homo antecessor. Hip disarticulation

  HOMO ANTECESSOR. Hip disarticulation Postmortem separation of the leg from the pelvis in individuals of own species was performed by our evolutionary predecessors. In particular, this was done in the Homo antecessor community, which practiced cannibalism (2003TuttC). Ferna Y. et al. (1999) described evidence of intentional crushing of the femur diaphysis in a young individual (ATD6-76), presumably to extract bone marrow. The bone retained traces of not only several impacts by a striker, but also of an anvil on which the bone lay. The age of the said find in the Gran Dolina cave (Spain) is estimated at about 780 thousand years (1999FernaY_RosellJ). The above features indicate that the femur was initially separated from the soft tissues. In the second stage, the butcher had to use a stone tool to cut the muscles and strong external ligaments of the hip joint. In the next stage, he tore, or perhaps cut off, the ligamentum capitis femoris (LCF) to mobilize the hip and further manipul...

LCF in 2026 (May)

LCF in 2026 (May )  (Quotes from articles and books published in May   2026 mentioning the ligamentum capitis femoris)   Kim, P. S., Kang, C., Lee, J. K., & Hwang, J. M. (2026). Hip arthroscopy to treat symptomatic paralabral cysts: a retrospective analysis of clinical outcomes. Arthroscopy and Orthopedic Sports Medicine , 13 (1), 27-34.     [i]     e-aosm.org   Ko, H. Y. (2026). Vascular Anatomy of the Extremities and Lungs. In Practical Functional Anatomy for Spinal Cord Injury Rehabilitation: A Guide for Physiatrists and Rehabilitation Specialists (pp. 191-223). Singapore: Springer Nature Singapore.      [ii] link.springer.com   Aiba, H., Yamaguchi, M., Kimura, H., & Murakami, H. (2026). Advances in limb-salvage surgery and reconstruction for pediatric bone and soft tissue tumors. Frontiers in Pediatrics , 14 , 1817788.      [iii]     pmc.ncbi.nlm.nih.gov   Bajwa, A., Villar, R., ...

Human Children. Retelling of Chapter 14

  Short retelling of chapter 14 of the essay: Arkhipov S.V. Human Children: The Origins of Biblical Legends from a Physician's Perspective. Joensuu: Author's Edition, 2025. [In Russian]  Chapter 14. ESAU AND JACOB At 40, Isaac marries Rebekah, his cousin’s daughter. Their marriage is long childless until Rebekah conceives twins, detected prenatally, possibly by her large belly or palpation. Genesis states that at 60, Isaac fathers the twins, born naturally after 20 years of marriage. The first, Esau, emerges “red, all hairy like a cloak,” followed by Jacob, unremarkable but grasping Esau’s heel. Over time, their differences deepen: Esau, a skilled hunter, roams fields; Jacob, gentle, stays in tents. Famine forces the family from “Beer-Lahai-Roi” in the Negev to “Gerar’s Philistine king,” then to “Gerar’s valley,” and finally to Beersheba. At 40, Jacob, urged by Rebekah, deceives blind Isaac to steal Esau’s inheritance, sparking enmity. Rebekah advises Jacob to flee to rela...

Interdisciplinary analysis of the world's first medical case history

   A copy of the publication on the portal:  medium.com Interdisciplinary analysis of the world's first medical case history CONTENT [i] Text [ii] References [iii] Application Fragment of an Ancient Egyptian Stela Cairo CG 20023. Reproduction featuring digital colour correction and tone inversion based on a negative photograph (AI-generated image based on the original historical photograph). [i] Text The present work ( A Bronze Age Medical Case History, 2026 ) is based on a medical hypothesis formulated by the author. According to this assumption, the protograph of the Book of Genesis was written in Egypt in the late 17th century BCE following the Minoan eruption, with the participation of an encyclopaedic physician. The formulated hypothesis undoubtedly requires comprehensive discussion by the interdisciplinary research community. The theoretical possibility of such a work appearing in the Nile Valley finds support in the history of writing. The earliest texts were c...

20cent.bcKhety

   Groups of wrestlers on the walls of tomb BH17, belonging to Khety—possibly the son of Baqet III and a contemporary of Pharaoh Senusret I (frescoes, Beni Hasan, Egypt). These images depict wrestling scenes and the circumstances under which injuries to the hip joint — including the ligamentum capitis femoris (LCF) — might occur. The frescoes appear to have served as the basis for the description of wrestling found in the Book of Genesis:   25 And Ja cob was left alone; and there wrestled a man with him until the breaking of the day.  26 And when he saw that he could not pre vail against him, he struck against the hollow of his thigh ; and the hollow of Jacob's thigh was put out of joint, as he was wrestling with him. … 33 Therefore do the children of Israel not eat the sinew which shrank, which is upon the hollow of the thigh, unto this day; because he struck against the hollow of Jacob's thigh on the sinew that shrank. ( 1922LeeserI , Genesis (Bereshit) 32:25-26,33...

1993ArkhipovSV

  The publication describes the design of a total hip joint endoprosthesis, which became a prototype of an artificial hip joint with analogous to the ligamentum capitis femoris (LCF). Complete hip joint prosthesis designed by S.V. Arkhipova (Полный протез тазобедренного сустава конструкции С.В. Архипова ) Patent RU2089135 Inventor  Sergey Vasilyevich Arkhipov Сергей Васильевич Архипов Original Assignee Sergey Vasilyevich Arkhipov Сергей Васильевич Архипов 1993-12-30 Application filed by Сергей Васильевич Архипов 1993-12-30 Priority to RU93057862A 1996-07-27 Publication of RU93057862A 1997-09-10 Application granted 1997-09-10 Publication of RU2089135C1 Abstract FIELD: medicine; prosthetics. SUBSTANCE: proposed complete prosthesis for hip joint comprises femoral component and acetabular components, both components being interconnected by pivot. Outer surface of acetabular component is provided with threads and grooves. Shank is made in form of collet chuck, tabs of whi...

1012-1024Avicenna

  Fragment from the book Avicenna. Canon of Medicine (1012-1024). The author writes about the localization and variant of the pathology ligamentum capitis femoris (LCF), leading to hip dislocation.  See our commentary at the link:   1012-1024Avicenna [Rus]. Quote. [Lat] Canon Medicinae . Lib. III. De doloribus iunctura… L. V. (original source: 1476Avicenna, p. 191, fragment) Quote . [ Rus ] Канон врачебной науки. Книга 3. Том 2. Часть 22. Заболевания внешних и конечных органов. Статья 2. Боли в этих органах, §3. Боли в суставах и то, что является общим для подагры, воспаления седалищного нерва и тому подобного (332a). Материя при воспалении седалищного нерва чаще всего пребывает в суставе и просачивается из него в широкий нерв; когда [нерв] испытывает боль, это предрасполагает его к [приему других] соков, изливающихся к нему сверху из всего тела, кроме тех, которые были заперты вначале. А бывает и так, что материя [первоначально] находится не в суставе, а в широком нер...

1600LaurensA

  Fragment from the book Du Laurens A. Historia anatomica humani corporis (1600). The author writes about the anatomy, attachment, properties, shape and size ligamentum capitis femoris (LCF). The text uses the term of Galen of Pergamon: “cartilaginous sinew” ( νεῦρον χονδρῶδες ) ( 2020ArkhipovSV_ProlyginaIV ). In the caption to the Fig. IIII, p. 190, the author calls the LCF: “O. Vinculum femur ischio alligans.” (Band connecting the femur to the ischium). Quote p. 82 [Lat] Lib. III, Cap. XXI, P. 113 De ligamentus ilii, pubus, femoris, tibia. Ilium ossa cum sacro colligant, membranea ligamenta, pubis etiam ossa cartilagine iuncta, firmius connectunt vincula communia, Sunt & peculiaria duo ligamenta rotunda, quæ ex sacri ossis ima parte in acutum coxendicis processum seruntur, huncque ossi sacro validius stringent, & rectum intestinum, eiusque sphincteres musculos sustinent. Adest etiam membraneum ligamentum ossis pubis foramen occupans. Femur ischij acetabulo copulant, vinc...

1855WalbaumCFE

  The author reports the presence of blood vessels in the ligamentum capitis femoris (LCF), and its mechanical significance in the prenatal period. In addition, Karl Walbaum notes the presence of two bundles in the LCF, originating from the acetabular notch, and the involvement of the ligament in restricting hip adduction. Information about the author is very limited. All that is known about him is gleaned from the bibliographic reference provided in the dissertation. The translation was done in collaboration with ChatGPT 3.5.   Walbaum C.F.E. De arteriis articulationis coxae: Diss. inaug. med. Lipsiae: B.G. Teubneri, 1855. [fragments] Quote pp. 9-13 Venio nunc ad arterias acetabuli, ligamenti teretis, limbi cartilaginei et tegumentorum cartilagineorum; quantum ad telas cartilagineas articulationis eae arterias non habent ut reliquae cartilagines corporis; ceterae telae omnes arterias suas ex arteria obturatoria accipiunt. Arter...

With Irony About the Author

  More than a quarter of a century ago, I asked myself the question: why do penguins and people waddle? I studied the locomotion of people and animals, movement of machines, observed in zoos and museums, studied the structure of birds and human, experimented and analyzed, developed a mathematical apparatus. For the penguins the operation was developed: circular periacetabular osteotomy of the pelvis with rotational transposition of the proximal area of attachment of the ligament of the head of femur (ligamentum capitis femoris, ligamentum teres). A similar operation can improve the gait of some people too. In the beginning, there was a question... Track Music:  Blue Dot Sessions ,   Vittoro  (CC BY-NC 4.0 DEED / fragment) Welcome! We invite you to join the project. Subscribe to our blog & channel  YouTube: @boutLCF   BLOG CONTENT FUN FACTS